Busskuren på Cellovägen innan projektet.
En grå betongklump som luktade kiss och cigaretter. Så kunde busshållplatsen på Cellovägen beskrivas för några veckor sedan… innan vi kommunala sommarjobbare slog våra magiska hjärnor ihop och utövade en tre veckor lång förvandling. Vi hade en vision om att skapa några färgsprakande, exotiska, livfulla, fyndiga och viktiga kvadratmeter. Under ledning av utomhus-konstnären Katarina Sundkvist Zohari översatte vi visionen till en miniatyrverklighet genom att bygga en modell. Många loppisrundor och boländerna-visiter senare hade vi spenderat vår budget och anlände till Cellovägen i skyddsrockar och arbetshandskar, redo att starta grovjobbet. Sedan följde en tid av spegelkross, putsbruk, målning, mera målning, problem, lösningar, fix och trix. Vår drömoas växer fram och under arbetsprocessen möts vi av allt från gamla tanter till barn till busschaufförer som spricker upp i leenden och uttrycker lycka och tacksamhet för det vi gör. Vi sommarjobbare är numera säkra på en sak – konst gör människor glada!
Invigningen. Se den på Cellovägen, ändhållplatsen.
2 kommentarer
Helena
9 augusti, 2012 kl. 09:41 (UTC 1)
Men så glad man blir bara av att se bilden! Det ser ju jättefint ut! Bra jobbat och vilken rolig idé!
Maria
9 oktober, 2012 kl. 20:19 (UTC 1)
Tack för allt det vackra och fina som ni har gjort med vår busshållplats! Jag blir så Glad varje gång som jag skall ta bussen eller kommer hem!
Samt, – Ingenstans kan buss-chaufförer skryta med att de har en sådan vacker ändhållplats toalett!
Tusen Tack!!!